Annons
Annons

När barnet måste gå hem


Min kolumn i Aftonbladet idag handlar om fenomenet ”skicka hem kompis när man får besök”.

Det är så besynnerligt att något som var så självklart då känns så onaturligt och fult nu.

Och Gud nåde den som kommer dragandes med något i stil med ”alla har faktiskt inte råd att bjuda hur många som helst”

Min erfarenhet är nämligen att det alltid är de som har minst som bjuder mest.

Dela
Tweeta
Maila

5 kommentarer | Translate

 


Annons

Hej då F-müsli


Jag märkte inte ens när F-müsli slutade heta F-müsli.

Men jag märkte när min guldmüsli plötsligt innehöll 20 procent frön och nötter istället för 45 procent frön och nötter.

Jag är inget matematiskt geni, men från 45 till 20, det är väl en minskning med 25 procent, eller?

Hur jag märkte det?

Genom att kvävas av 99 procent ”nougatpuffar”.

Puffar.

Puffar.

Alltså luft.

Fast istället för ren luft så är luften fylld av havre. Som sedan imaginärt doppats i nougat.

Nougat är ett smidigt ord att smyga in, det måste jag ge er Axa, men efter en enda tugga så höjer kunden sin knutna näve mot himlen och svär, med sin av havreluft geggfyllda gom, att aldrig någonsin köpa guldmüsli igen.

Och exakt här och nu, när jag sitter och skriver detta samtidigt som jag lusläser på Axas hemsida, så inser jag att det finns två sorters guldmüsli.

Joachim köpte fel.

Men jag kan inte kasta det här inlägget, det tog för lång tid att skriva för att kassera.

Så för att kompensera kan jag berätta för er att Axa’s Original Guld är den godaste müslin jag vet.

Varför någon någonsin med flit och medvetenhet skulle välja den med puffad luft är ett stort mysterium.

 

Dela
Tweeta
Maila

5 kommentarer | Translate

 



Laddar