Annons
Annons

Ett fint barnår 2018- Så gör du


Jag läste den här artikeln som någon delat på Facebook.

Det här är vad som är ”katastrof” och ”allvarlig kris” i världen idag:

Klimathotet, Trump, Nordkorea, kvinnor och barns utsatta situation.

Barnuppfostran, inte så mycket.

Annons

Men nannyn Emma Jenner andas i en påse, låser in sig i ett skyddsrum och ropar ut genom en ventil följande:

1. Föräldrarna låter barnen kontrollera dem

”Du sitter vid frukostbordet och ger din dotter den röda koppen, men hon säger att den hellre vill ha den blåa. Föräldrarna ger då efter för barnet och hämtar den blåa koppen – eftersom de är rädda för att ungen ska bli arg, rasande och gråta. Fel!

Enligt Emma Jenner är detta ett katastrofalt sätt att hantera situationen på. Varför är du så rädd för vad som händer om du inte byter kopp? Det är DU som bestämmer i huset, inte barnet.”

Definiera ”rädd”, Emma. Man kan vara rädd för vargen och förrädisk halka på decembervägen. Få människor är rädda för sina barn. Men om man kan undvika konflikter med sina barn så gör man gärna det. För barnets skull, för sin egen skull och inte minst: för andras skull. Och om det handlar om något så löjligt som färgen på en mugg, som kan vara väldigt viktigt för ett barn, så lägger man ner. Det kanske finns ett monster i den röda koppen, har du tänkt på det Emma?

2. Ställ krav på dina barn

”När ett barn går lös och ställer till en scen – oavsett om det är hemma, i gallerian eller på en restaurang – rycker många föräldrar på axlarna och säger ”Men det är bara så barn är”.

Men är det verkligen så? Enligt Emma Jenner kan barn göra mer saker än vad deras föräldrar tror och vanligtvis förväntar sig från dem.

Grundläggande saker som respekt, generositet, hushållsarbete och självkontroll. Tror du att ditt barn inte kan duka själv? Nonsens. Kan ett barn inte sitta still under en middag på en restaurang? Sluta!”

Vadå sluta? Vad är det vi ska sluta med? Ska vi sluta dra lärdomar av tusen middagar på tusen restauranger där barn äter upp på trettiosju sekunder och sedan vill ”göra något annat”?

3. Ingen vågar säga ifrån längre

”Förr i tiden fanns det flera personer i ditt barns närhet som kunde säga ifrån när barn betedde sig illa; det kunde vara busschauffören, läraren, kompisens mamma eller någon annan vuxen person.

Jenner kallar detta för ”samhällsbyn”, en tid där alla hjälptes åt att ta ansvar med målet att alla barn skulle vara väluppfostrade och sköta sig.

Idag är det nästan omöjligt för en lärare eller busschaufför att skälla eller ryta till mot ett annat barn. Anledningen? Majoriteten av föräldrar blir lätt arga på personen som sagt i från, även on det skulle vara barnets lärare.”

Samhällsbyn är otroligt viktig, absolut. Som när vi var på bio igår. I kassan bredvid oss försökte en pojke i nioårsåldern köpa tre banankolor med sina slantar. Men kvinnan i kassan förklarade att de inte tog kontanter, hade han någon vuxen med kort? Nej, det hade han inte.
”Jag betalar”, sa jag. Sedan fick jag tårar i ögonen. Eftersom jag ammar och är överkänslig. Eftersom jag tänkte att det hade varit mitt barn som stod där och fick hjälp av någon. Minihjälp som betyder mycket för den som vill ha banankola till filmen.

Vad Emma, och många andra, fokuserar på när hon pratar om ”samhällsbyn” och ”andra personer” är insatser mot barn som beter sig illa. Att tillrättavisa barn.
Det pratas väldigt sällan om att stå upp för andras barn.

Att bli tillrättavisad av en främmande vuxen är skrämmande för ett litet barn. Undvik det. Varje ny dag är en ny möjlighet att inte kränka ett barn på grund av något nonsens som Emma Jenner tycker är katastrof.

4. Vi letar efter genvägar till barnuppfostran

”Dagens barn har tillgång till all möjlig elektronik, som ibland gör barnuppfostran enklare. Föräldrar tycker det är skönt att ge barnen något att göra medan de väntar.

Det är dock för lätt att bli helt beroende av att barnen har något att underhålla sig med hela tiden, säger Jenner.

En padda, iphone eller tv-spelare gör det givetvis lättare för både barnen och föräldrarna i vissa situationer. Men problemet är bara att ditt barn inte lär sig att ta tålamod eller att bli uttråkad. Ditt barn behöver lära sig hur man underhåller sig själv. Ibland blir man uttråkad, det måste man lära sig att leva med – tyvärr. Och det är bättre att de lär det som barn, snarare än att upptäcka det som vuxen.”

Vad är det för fel på genvägar? Om du kan komma ner till stranden snabbare genom att springa genom liljekonvaljbacken där det säkert ligger huggormar och porrar sig i väntan på din pulserande fot, spring där!

Barn blir inte sjuka i huvudet av att deras föräldrar ger dem teknik som underlättar för alla.

När jag sitter och skriver detta har vi tvingat ut barnen på gräsmattan. Det är förmodligen svintråkigt. Kallt, snölöst och rått. Men de har suttit så länge med sina skärmar och spel, så nu var det dags. Och tänka sig, de minns hur man springer, sparkar en boll och kastar slemmiga löv. De gick inte ut och satte sig blekfeta på marken med krökta nackar och tomma blickar. Det finns liv i barnen, trots allt!

5. Föräldrar sätter barnens behov framför sina egna

”Tro det eller ej – allt handlar inte om barnens behov och känslor.  Jenner använder exempel med pappor som släpper allt de har i sina händer för att hjälpa barnet med det minsta behovet, eller mammor som stiger upp flera gånger under en natt för att ta hand om barnet.

Mammor och pappor har idag glömt sina egna behov,  eftersom de enbart fokuserar på vad barnet tycker och känner.”

Mina barns behov ÄR mina behov. Jag lever för att göra dem lyckliga, trygga och känna sig älskade.

Om ett barn är törstigt, som Emma anger som exempel, så vill jag ge dem vatten på sekunden. Jag känner deras törst i min mun, och det kommer helt naturligt. Och herregud som jag älskar naturliga instinkter.

Det ska komma en dag när jag inte behöver tillgodose deras behov och då hoppas jag att jag inte ser tillbaka på mitt mammaliv som överdrivet självuppoffrande. Risken är väl snarare att man är hård mot sig själv och tänker att man kunde gjort mer. Att man var för egoistisk och inte såg barnen tillräckligt.

Nu önskar jag alla föräldrar ett gott nytt 2018.
Lita på att det du känner är rätt. Var inte för hård mot dig själv eller ditt barn.

Livet är kort.

Ge dem den blå muggen.

 

Källa: Huffington Post via Newsner.

Dela
Tweeta
Maila
26 kommentarer

Annons

 


Laddar