Annons
Annons

Hur mycket av en idiot jag var


Så, nu har vi haft vår resa.

Jag fick komma iväg med mina stora tjejer. Plus Gosse. Det var så jag sa till folk. ”Jag ska åka iväg med tjejerna och Elin, plus bebis”

Plus bebis. Som om han skulle vara den lilla grejen vi ”tog med oss”.

Annons

När det alltid är han som tar med sig oss. Han är stjärnan. Divan som kräver uppmärksamhet. Eftersom hur gullig och snäll han än är så är han en åttamånaders bebis som behöver tillsyn, matning, sövning, amning och bevakning.

Men ändå.

Mysigt var det.

Visste ni att jag bad om tips på bra pocketböcker på Instagram? Visste ni att jag tog med mig ”Ett litet liv” och ”Maken”? Sammanlagt 1278 sidor välskrivet språk som jag alltså skulle avnjuta intill en pool i sus och dus.

Facit: jag har läst 25 sidor i ”Ett litet liv”, och jag har ingen aning om hur det gick till.

Som lök på laxen blev Gosse sjuk. Fyrtio graders feber och alldeles ynklig. Vi tog en taxi till doktorn.

”Doktorn kommer bara säga att han behöver vätska och vila”, sa Elin.

”Öroninflammation”, sa doktorn.

På vägen tillbaka från doktorn tyckte jag att vi kunde gå istället för att åka taxi, det var ju ganska nära, inte sant? Vagnen hade vi lämnat kvar på hotellet, men liksom, vi kan ju turas om att bära honom.

Fyrtiofem minuter senare var vi tillbaka på hotellet. Genomvåta av svett, ont i ryggarna och med blödande skavsår.

Att inte Elin skäller ut mig mer frekvent än hon gör.

Gosse behövde komma upp för att få hjälp med sitt lilla liv.

Så det var kanske inte så dumt att ta med sig läsning ändå.

Dela
Tweeta
Maila
3 kommentarer

Annons

 


Laddar