Annons
Annons

Jag stryker min knytblus


Jag köpte min vita knytblus till en pressfotografering inför ett boksläpp.

Till min dotter.

En arg bok om att födas till kvinna och så är det kört.

En arg bok med en flicka som fantiserar om att tutta eld på honom, se honom brinna och försvinna.

Jag har inte använt min knytblus sedan dess. Nu ammar jag och det blir så knöligt. Och jag orkar inte stryka. Jag är inte en strykande person.

Jag tänker på kvinnor i alla tider som har stannat hemma och gjort det möjligt för mannen att ha både familj och jobb. Att kvinnan dessutom har sett till att mannen kunnat gå till sitt jobb slät.

Vad har alla kvinnor i alla tider tänkt där de stått och putsat sina mäns uniformer?

Jag plockar fram min knytblus från garderobens skamliga hörn. Tyst och försiktigt eftersom bebisen sover alldeles intill.

Den ser lite lustig ut min knytblus. Lite Mimmi Mus.
Men jag gillar Mimmi Mus. Hon bär högklackat trots att hennes fötter borde göra det omöjligt.
Jag har aldrig förstått vad hon ska med Musse till. Urfåning karl, duger knappt till mus.

Jag går ner i källaren, herregud som det alltid ser ut här. Jag blir så less. Skäms.

”Vi måste röja i källaren”, säger jag till Joachim ett par gånger om året. Sen gör vi inte det. Eller så bråkar vi en blossande sekvens om saken och trots att det går över fort så känns det som Århundradets kärlekskrig.

I källaren finns strykrummet. Vi har ett. Snart ska det förvandlas till ett tonårsrum eftersom vi har så många barn att vi får kasta ner dem i en vidrig källare.

Strykbrädan är så sunkig, men järnet är nytt. Joachim har femtio skjortor. Nu ljög jag. Jag har aldrig räknat. Men jag har köpt många skjortor. Det är roligt att klä honom fint. Han är min klippdocka. Min klippdocka och min jämlike (hoppas jag, bäst för honom att jag är det)

Jag ställer mitt järn på tre prickar. Ut spottar tre ljusgula fläckar över det vita.

Satans järn.

Nu kommer jag gå på stan nedfläckad, men det var inte mitt fel. Det var järnet. Det sista grisjärnet.

Jag vill lägga mig ner och dö husmoderns död.

Men jag klär mig i en fläckig blus, springer upp för trapporna till min bebis.

Annons
Dela
Tweeta
Maila
4 kommentarer

Annons

 


Laddar