Annons
Annons

Klämmisarna


Dagens kalldusch för föräldrar överallt: Klämmisar är inte bra.
Klämmisar ”hämmar utvecklingen”.
Hämmar utvecklingen är för en förälder bara marginellt bättre än ”KLÄMMISAR DÖDAR DITT BARN”

Klämmisar gör tydligen att barn inte lär sig att uppskatta en måltid.

Annons

Detta är Gosse. Han är nio månader och väger åttahundra kilo. Han mår bra och han är glad och krypig och nyfiken och förmodat smart.

”Om man gör det någon gång för att man har bråttom på bussen och barnet börjar skrika, då är det ju okej”, säger Cecilia Olsson, docent i kostvetenskap vid Umeå universitet.

Ha! Gosse äter tre klämmisar per dag. Klämmisar är en jättebra uppfinning. Klämmisar hjälper till och underlättar. Så fort någon gör det lite lättare att vara förälder så ska det komma en suris och sätta en snigel på ögat och kissa i poolen och förstöra festen för alla.

Igår satt jag på en restaurang med Gosse. Först fick han en klämmis och efter det mosade jag min couscous och fetaost och smör som jag hade på mig tallrik. Han åt och grimaserade som bebisar gör när de får in nya smaker i munnen. Kvällen före det åt han upp halva min risotto.

Barn låter inte bli mat för att de får klämmisar. Och jag orkar helt enkelt inte leva i detta dagisland där vi måste skyddas från bebismat. Det finns så oerhört mycket att ta ställning till, att slå vakt om, för att värna de små.

Och tänk, det har funnits matvägrare i alla tider, även innan klämmisarna.

För många år sedan läste jag ”Ängeln på sjunde trappsteget” av Frank McCourt. Boken handlar om Franks uppväxt på Irland, en extremt fattig sådan, med svält och sockervatten istället för mjölk. Nu är ju sockervatten inte lika hemskt som en klämmis, men ändå.

Undrar just om den uppburne författaren Frank McCourt (som levde tills han var 79 år) satt och petade i maten på fina författartillställningar? Undrar om förläggare från anrika förlag satt och himlade med ögonen och tänkte ”Så går det med fattiglappar som får sockervatten istället för mjölk, de lär sig inte att uppskatta riktig mat, helt hämmad i utvecklingen är han eftersom han inte har exponerats för variationer.”

Jag vet inte vad mina armmuskler har att göra med det här inlägget eftersom min kropp inte är byggd på klämmisar, men ni förstår. Vi är starka och kompetenta, vi två. Trots att en av oss äter klämmisar och en är dum nog att köpa dem. I klasar.

 

Dela
Tweeta
Maila
5 kommentarer

Annons

 


Laddar